Världens finaste hund 05/16/2012
Coranos i parken 
Add Comment Promenad: 05/14/2012
Morgonprommis och ny sele Det blev en kort, men rätt stissig promenad nu på förmiddagen. Först blåste ett par motorcykel-skydd i plast upp framför oss och Cora tyckte de var väldigt läbbiga, men vi övervann rädslan med lite godis. På hemvägen stötte vi på sop-bilen och sopgubben med sin stora, bullriga tunna följde oss en bit på gatan och Cora tyckte det var värt att skygga för, men hon var väldigt duktig och vi tog oss förbi dem. 
Fotade lite till idag eftersom Cora fick prova en ny sele. Hemmagjord förstås, med modell i jecka-anda. Den funkar bra, det negativa är väl att den är lite sladdrig i just remmen på ryggen som ofta korvar sig. Men inte värre än våra andra selar… 
Promenad: 05/13/2012
Morgonrundan i Obsan Lite foton från promenaden i parken. Cora blev lite rädd när nått smällde till som vanligt så hon ser lite skraj ut på en del bilder.   Cora är duktig och hoppar upp på pelare och stenar
 Såhär kan man se ut när man käkar godis i gräset...  Promenad i Judarskogen 05/12/2012
Långprommis Idag träffade Cora Sansa och vi promenerade i regnet i skogen. 
Cora kommer galant på inkallning
Cora var jätte duktig. På vägen till tunnelbanan så drog hon inte som hon brukar. Hon var helt lugn och gick vid min sida. Även i tunnelbanan var hon lugn men sen kom vi till en del av perrongen med mer folk, varpå hon började dra mer i kopplet och streta. Så uppenbarligen är det inte platsen hon blir exalterad av utan människor och hundar. Hon bajsade faktiskt till och med på tågperrongen och gamla tanter ojjade sig runt oss... lyckligtvis hade jag bajspåsar. Sedan var hon fortsatt lugn och jätteduktig. Vi träffade Sansa men lät dem inte hälsa på varann utan promenerade vidare. Cora behöll lugnet. Vi promenerade en bit och efter kanske 5-10 minuters promenerande så stannade hundarna till och nosade på varandra, de hade fått springa fritt hela tiden men kom först nu på att de kanske skulle kolla in den andra vovven. Cora var ganska uppjagad efter den väldigt lugna hälsningen. Sansa brydde sig inte om Cora alls. Men Cora började springa mer, dra i kopplet och ja... sedan stannade vi till för att coola ner lite och Cora grävde upp rötter i marken, hon sprang runt runt i cirklar i ca 20 min. Sedan lugnade hon sig lite. Det var uppenbart att hon tyckte Sansa var lite läskig (som för övrigt inte alls är läskig utan super lugn och har jättebra kroppsspråk men Cora tyckte annorlunda) för hon kikade nyfiket mot Sansa & matte varje gång Sansa fick beröm och godis, men vågade inte springa fram till en början. Vi gick vidare och fick stanna till för att lugna ner oss ett par gånger. Men sen började hon gå lugnt igen. Så det var ändå en väldigt bra promenad! Jag drar fortfarande koppling mellan lugnet och en kraniosakral terapi behandling som hon fick. Hon kan sova direkt efter promenaden när vi kommer hem. Det har hon inte kunnat speciellt ofta tidigare. Ska bli spännande att se vad som händer under nästa behandling och hur hon blir då! Cora är fortfarande rädd så fort man är i stadsmiljö, som på tåg eller på gator i stan. Hon skakar och går med svansen mellan benen. Men jag tror faktiskt att det är spökåldern eftersom hon inte betett sig såhär förut... Så det går nog över med tiden. 
Morgonmonster 05/11/2012
Leksakens huvud försvann också idag så vi får väl se om resten av kroppen klarar sig! Idag vaknade jag av en nos i ögat så nu ser jag inte sådär jättebra... :P Lugnare vovve 05/10/2012
Lugnare vovve Cora har ju fått kraniosakral terapi, i syfte att lätta på hennes stress och få bort hennes huvudskygghet. Hon är lite kinkig med att bli klappad på huvudet. Terapeuten la fingrarna mot Coras nacke och sa "oj nu förstår jag att hon är stressad!". Vi har bara varit där en gång. Vi ska dit igen om 2 veckor ungefär. Kunde åkt dit på lördag men en timmes kommunaltrafik med Cora känns inte helt schysst, inte ännu.  Jag vet inte säkert, men jag tycker att Cora känns lugnare bara de här dagarna efter behandlingen. Första dagen sov hon, ramlade, fes och var förvirrad. Men sedan har hon bara... gått lugnare, sett lugnare ut, sovit mer. Hon brydde sig inte ens om att jag dansade i sovrummet häromdan. Även om Cora fortfarande kan lägga sig ner och bita på mitt täcke eller sin korg, så får hon inga såna där fnatt-spratt längre, när hon bara springer runt som en tok. Det är ett stort framsteg. Idag hade jag med henne till hundstallet. Hon åkte tunnelbana i väskan och sedan träffade hon lite hundar och människor (människorna är tydligt hennes största exalteringsorsak). Hon fick inte ens mjäll! Hon var lite småskällig och rastlös, hoppig och brutal i sitt hälsande som alltid men hon fick inte mjäll och hon drog inte så mycket i kopplet! Jag fick låna en hundleksak av Kim, som ska vara riktigt slit-tålig men tyvärr bet Cora av leksakens ena ände i form av ett kycklinghuvud så snart vi kom hem. Vi får se om kroppen kanske klarar sig men näbben och snöret rök snabbt! Cora har en speciell döda-leksaker-teknik. Hon lägger sig med leksaken mellan framtassarna, sedan hugger hon in på leksakens svagaste punkt och smånaggar, gnager sågandes tills leksaken går av på mitten! De enda andra leksaker vi har som funkar är tennisbollar, men de är ju inte alltid så roliga tycker Cora. Kamprepet jag köpte från djuraffärn för ett par veckor sen dog på första försöket och jag lyckades rädda småstumparna från att sväljas av min hund.  Ingen tålig leksak Terapi, dagen efter 05/08/2012
Muskelspasmer Igår förmiddag även innan kraniosakral terapi hade Cora som små skakningar i benmusklerna, men det varade bara i några sekunder och när jag ropade på henne så reste hon sig och var som vanligt. Men idag hade hon skakningar igen. Inte lika tydligt och starkt, men de varade längre. 2 timmar den här gången, även när hon stod upp. Hon andas också fortfarande konstigt. Jobbigt. Jag frågade terapeuten som trodde på muskelspasmer till följd av spändhet. Så konstigt att det inträffade igår precis innan terapin och sen idag igen när det aldrig hänt förut. Om det var efter terapin skulle man ju förstå om det var ett resultat av det och omställningar i kroppen. Jag tycker också hon har blivit räddare och räddare. Varje gång vi går ut nu är hon ledsen med svansen mellan benen. Inte livrädd alls, men definitivt dämpad och låg. Försiktig. Vi satte oss i parken och bara vilade i en timme idag, hon skakade lite och låg och tittade på folk men skällde inte som hon gjort förut. Men hela tiden hade hon svansen mellan benen och gick försiktigt fram. Jäkla nyårsafton. Förstört allt, känns det som. När vi kommer in är hon hur glad och normal som helst. Så på ett sätt kanske det är bra för oss att flytta. Jag ska ev. till terapin i helgen igen, men jag måste åka 1h kommunalt och det känns så taskigt. Cora blir så trött... Men annars får vi vänta i 3 veckor på en ny tid :/ 
Kraniosakral terapi Jag har precis varit på "KranioSakral terapi" med Cora. Jag ska förstås inte ropa hej innan jag sett hur det påverkat henne men jag fick en mycket bra känsla av besöket. Det verkade som att Cora reagerade på behandlingen, hon tyckte den var jobbig förstås, men hon slappnade också av emellanåt. Hon fes även en hel del som hon aldrig gör hemma. Hint om att något hände, tycker jag! Terapeuten sa att problemet sitter i Coras nacke. Om det beror på att hon haft halsband och stressat kastat sig ut i kopplet, eller om det beror på att hon satt fastbunden och stretade i kedjan när hon hittades eller om hon fått nån smäll, tja, det kan vi inte veta.  Så troligen har Cora huvudvärk. När hon då springer runt, biter och hittar på saker så distraherar hon sig själv från huvudvärken. Men när hon tar det lugnt så blir huvudvärken mer påtaglig och det blir jobbigt för henne att sova. Jag tyckte denna förklaring verkar stämma mycket bra, för när terapeuten tryckte på vissa punkter i nacken och bakhuvudet så började Cora plötsligt att bita på mattan, mina händer och fåtöljen som stod framför. Så det verkar ju faktiskt ha något med spändhet i huvudtrakten att göra. Hon ska i varje fall absolut inte ha halsband, ever.  Musklerna tycks vara stela och spända, även diafragman (förklaring till varför Cora andas konstigt ibland). Terapeuten var positivt överraskad efter behandlingen, hon hade trott att det skulle ta lite längre tid innan musklerna släppte något på Cora. Så det är bra! Hon sa också att lugnande medel inför flytten kanske inte är det bästa om det går att undvika men att det kan vara bra att skaffa utifall att det blir alldeles för jobbigt. På hemvägen På vägen hem tyckte jag hon var mycket lugnare än på vägen dit. Hon låg och sov i sin väska på tunnelbanan, annars brukar hon hoppa ur när den ställs ner. Hon gick inte heller passgång. Men det är svårt att säga. Jag kände mig även lugnare/tröttare själv på hemvägen och hon hade thundershirt på sig så det kan vara många orsaker. Kanske utmattning, who knows. Men vi hoppas på det bästa. En sämre sak som hände var att när vi skulle gå hem så klev Cora upp på en liten upphöjning vid en trapp. Sen stod hon och stirrade på omgivningen. Jag ropade på henne, men ville inte dra i kopplet. Då fortsatte hon stirra på något i fjärran och sen klev hon rakt ut från upphöjningen så att hon ramlade ner framstupa och föll med ena armen under sig och slog i hals och haka mot marken. Chockad klev jag fram för att se hur det gick med henne. Hon verkade oskadd. Det har aldrig hänt förut. Jag ringde oroat till terapeuten som sa att hundarna kan bli lite förvirrade när det hänt grejer i kroppen... Hoppas att det inte blev nån större påfrestning på hals och nacke nu! Stressutredningen fortsätter... 05/06/2012
Kakor Cora var med och bakade kakor i köket. Det gick mycket bra, hon la sig ner (tydligt resultat av passivitetsträning) och sedan fortsatte hon trots att hon inte fick godis. Hon fick godis i slutet när jag fick tag på en äppelbit. Sen efter kanske en 30-40 minuter i köket så började hon bita på fåtöljerna och det var i samband med att vi blev klara. Så det gick ju ändå väldigt bra. Häromdagen när vi skulle till en park som vi inte går till dagligen men då och då, så gick det mindre bra. Cora var lite uppe i varv och hoppade upp i en stor blomkruka som stod prydnad på gatan. Vi promenerade precis som vanligt tills hon plötsligt fick för sig att ÅÅ där i blomkrukan ska jag hoppa upp, tjoff, blommor förstörda och jord över hela gatan. Hahhaha. När vi gick hem hamrade någon på något och Cora blev rädd, tyckte det lät som raketer och gick dämpad resten av vägen hem... :/ Det är verkligen ett problem med ljudrädslan, nått måste göras! Men det är inte värre att hon slappnar av direkt när vi kommer in, hemma. Om det bara var en liten smäll som den här gången. Nu ska jag tvinga min kära mor att följa med oss ut kanske varannan dag och göra läskiga ljud i låg nivå utomhus så att jag kan countercondition-träna i samma veva... Kan ju inte skapa ljuden själv så behöver en assistent. 
Snooore...
"Sluta fota!"
Stressad av smärta? Jag har testat nu i 5 dagar att ge henne smärtstillande. Men jag tycker inte att hennes beteende förändrats. Det borde ju tyda på att hon inte har ont, att hon inte brusar upp av smärta i vanliga fall. Hon ska dock få smärtstillande ett tag till och sen ska jag jämföra om jag tycker hon blir mer stressad igen efter avslutad behandling. Så än återstår det att se. Nu funkar vår vardag... men kommer den funka sen? Just nu fungerar det. Det går att lugna ner Cora inomhus, hon biter inte på saker, hon äter inte allt på promenader. Hon går lugnare, rör sig lugnare. Kan sova. Ja, hon är en fullt fungerande hund som tycker att det är lite kämpigt med höga ljud och har hög förväntan på människor. Mer problematiskt än så är det inte. Så lugnt och fint har vi haft det i kanske drygt 1 månad. Men i höst. Då ska jag ju flytta. Hon kommer knappast kunna klara en helt ny miljö helt smärtfritt. Vi måste uppsöka veterinär och få lugnande, så är det bara. Annars kommer flytten bli väldans slitsam... Men vem? Hur får man tag i en veterinär som har erfarenhet, kunskap och intresse om stress hos hund? Under tiden jobbar vi på miljöer och ljudrädslan, men det är så mycket hon är reaktiv mot att jag tvivlar på att hon blir helt trygg efter dessa få månader. Så mycket är fortfarande spännande, nytt och lite skrämmande för henne. 
hmmm
Halsband, flytt och gräs 05/03/2012
Gräsrullning Mysigt i gräset!  Bärnstenshalsband Izzy hade flera fästingar efter landet. Cora hade noll. Cora verkar lugnare på så sätt att hon lugnar ner sig väldigt snabbt hemma hos mig och så. Så jag ska nog börja utvidga hennes områden lite. Lite nya människor och lite nya ställen, sakta så klart, men nu har jag fått klartecken att jag kommer flytta i höst och då måste hon ju hänga på utan att leva för mycket rövare. Så nu när hon tycks ha landat ganska bra kan vi ju sakta börja hitta på grejer, så att hon vänjer sig vid olika miljöer. Det svåra är egentligen att hon blir så exalterad av människor. Det gör ju att hon inte kan vara lugn nån stans, eftersom det finns människor överallt... Nästan som att hon är mer van vid hundar än personer. | Cicci & Cora
Detta är bloggen om ett litet hundliv som började i Spanien 2011 och fortsatte i Stockholm! 
BloggarkivMay 2012 
KategorierAll 
|
RSS Feed